Samvetslösa tunnor skramlar mest!Realitysåpan Gåshaga Brygga tar aldrig slut. Ett nytt kapitel skrivs just nu. Och det handlar inte om föroreningar, utan om hur NCC hjälpt de mindre samvetsgranna köparna, att undanhålla svenska staten stämpelskatt.De som haft största anledningen till att dölja sanningen om det som nu kommer har under resans gång varit högljuddast eller i varje fall förnekat allting mest. Äntligen har jag fått den rätta förklaringen till varför Carl-Axel Surtevall, som gav smutskastarna ett ansikte i artikeln om ”Skall man inte kunna skilja på person och sak?” genom att ringa mig oombedd, inte överhuvudtaget var intresserad av någonting annat än att misskreditera den stackars modern med sina två barn. Per Engström, nu f.d. ordförande i Gåshaga Bryggas Samfällighetsförening, bekräftar i januari 2006 att styrelsen kommit till slutsatsen att inte gå ut till medlemmarna och delge dem alla fakta som finns kring markundersökningarna och innemiljöfrågorna på GB. Det blev ju bäst så när han ändå skulle sälja i juni. Ulf Kihlblom (dog några veckor efter att denna artikel skrevs) skriver följdriktigt i en kommentar, till min personliga information till bl.a. honom i september 2006, till övriga boende på GB: ”Är det någon som förstår vad Hans Lönn menar”? Vidare passar han på att misskreditera mig genom att nämna att ”han är en gammal kurskamrat från KTH som sysslar med byggenskap och energihushållning men inte med markförorening”! Tomas Bångstad, Per Surtevall och Christian Dahlborg har alla tillhört de som aktivt baktalat budbäraren för att försöka dölja sina egna och NCCs ljusskygga ageranden. Den enda som inte aktivt agerat på detta sätt är Göran Tunhammar, som sålde i augusti 2006 när han utnämnts till landshövding i Skåne län. I november 2006 sålde även Christian Dahlborg. Varför tar jag upp just dessa herrar? Jo, alla sju nämnda personer har i maskopi med NCC undanhållit svenska staten hundratusentals kronor i stämpelskatt. Gåshaga Brygga färdigställdes i början på 2002 och den första försäljningen skedde 21 januari 2002. Försäljningen gick trögt så ett sätt att locka kunderna blev att göra ett köpeavtal för marken, för mellan 0.5 MSEK och 2 MSEK, och ett entreprenadavtal för huset! Sedan skickade man bara in avtalet för markköpet till Inskrivningsmyndigheten. Det gav en ”vinst” för NCC och köparna på ca 100 000 SEK per person i mindre lagfartskostnad och motsvarande förlust för skattebetalarna. Enligt Boverket är en bostad klar när man flyttar in. Om bostaden inte är klar vid köpet skall ett värdeintyg från byggentreprenören (läs NCC) bifogas lagfartsansökan. Detta har inte presenterats i något av ovanstående fall men å andra sidan är det tämligen onödigt eftersom det av samtliga köpebrev, ansökan i inskrivningsärende (lagfart) och inflyttningsdatum enligt folkbokföringen framgår att det bara skiljer sig åt på några dagar! I Tomas Bångstads fall skedde köpet tom den 14 februari 2003 samtidigt som en annan köpare köpt för fullt pris den 24 april 2002. Det kan väl inte bara vara en tillfällighet att merparten av de som NCC haft en hållhake på blev aktiva i styrelsen och på styrelsemötena? Det skulle inte skada med en rättslig prövning av hur ”skattefusket” gått till. Låt oss hoppas att åklagaren i den nu påbörjade brottsundersökningen noterar även detta brott. Och att han och alla andra nu förstår sammanhanget – dvs varför dessa 7 och NCCs jurister gjort allt för att sanningen om föroreningarna inte skall komma fram. För hade den kommit fram och NCC gått med på att ersätta de boende för sin bostad, så hade ju dessa bara fått ersättning för den summa som stod på köpeavtalet, dvs mellan 0.5 och 2 MSEK ifall NCC enbart höll sig till de köpesummor som meddelats till Inskrivningsmyndigheten vid inflyttning. Tufft, när de flesta av dem i samband med köpet intecknat fastigheten med flera miljoner. Det skall även bli mycket intressant att se hur NCCs presschef skall dementera det här! För Sophia Salenius, som även NCCs ledning smutskastar på sin hemsida i Gåshaga Brygga fallet, informerade styrelseordförande Tomas Billing redan i september 2005 om hur NCCs jurister ”dribblade” med avtalen på GB. Skall han blunda även för dessa som han nonchalerade informationen från henne för 1,5 år sedan Avslutningsvis kan jag inte låta bli att raljera över våra reklammakares slogans. Ett mycket högt ansett konsultföretag, Tyréns, har på ett strålande sätt sammanfattat sin företagspolicy. ”Teknologi utan humanism har inget existensberättigande” Det vore något för NCC att tänka på! Det skulle vara intressant att se vad Tyréns slutsatser skulle bli om de fick konsultuppdraget att utvärdera alla miljöföroreningar i mark och inomhus på Gåshaga Brygga. Phan trot att de skulle våga säga sanningen när det kommer till kritan. Åre den 8 mars 2007 Hans Lönn
|