Jag hade en dröm för några år sedanPå initiativ av en i branschen välkänd journalist blev jag på hösten 2000 tillfrågad av KTH, genom Anders Flodström, om jag kunde tänka mig att bli professor i Uppvärmnings- och ventilationsteknik. Efter en dag på institutionen fick jag i uppdrag att skriva en kort programförklaring.Jag hade då valet att skriva något smörigt som skulle leda till en fortsatt dialog. Men jag insåg att det var bedrägligt från min sida att inte ge en ärlig programförklaring. Därmed stängdes dörren med sjutillhållarlås. Läs och begrunda: Reflektioner kring hur en professor på KTH främjar kunskap och framsteg.Samhället blir alltmer komplicerat. Det är omöjligt för en människa att ha alla kunskaper som ryms inom ett problemkomplex. Tvärvetenskapliga studier och samarbete blir allt nödvändigare. Det går inte längre, och har egentligen aldrig gått, för en professor på KTH att leva i sitt elfenbenstorn och se ner på teknologer och yrkesverksamma. Tyvärr upplever jag dagligen att KTH lever i en värld för sig utan en fruktbar dialog med redan yrkesverksamma och industrin. Jag är självklart mycket medveten om att generaliseringar kan slå snett i det enskilda fallet och det finns säkert exempel på fruktbara samarbeten. En professor måste kunna skapa en öppen dialog med ”intressenterna”. Jag skall för att konkretisera mig ta några exempel ur egen fatabur. I boken ”Byggande med kunskap och moral” (BmKoM) skriver prof. Tore Frängsmyr: ”Byggforskning är t.ex. ett stort aktivt område, ja det är så stort att det fått ett eget forskningsråd. Ändå har vi fler mögelhus än någonsin i vårt land”. KTH producerar några forskningsrapporter om vilka mätmetoder det finns för att göra fysikaliska mätningar, mikrobiologiska provtagningar och mäta kemiska emissioner. Varje form av tvärvetenskapliga kontakter saknas. Hur påverkas vi av alla dessa emissioner? Skulle vi i så fall kunna bygga bättre hus så att vi får vara friska? I BmKoM har jag gjort en redaktionell kommentar till, Analys av konventionella radiatorsystem. I 20 år har jag och några till vetat detta men någon dialog med våra högskolor har ej kommit till stånd. Framsteg skapas i en öppen dialog med givande och tagande – aldrig genom att tiga ihjäl nya rön och idéer. För åtta år sedan var jag med i Vetandets värld i radions P1 och diskuterade denna fråga. Prof. Tor-Göran Malmström erbjöds att vara med i ett andra program med avböjde vänligt men bestämt. Jag lever själv i ett ekologiskt hus med multrum och egen BDT-anläggning sedan 1991. Huset är hur friskt som helst och analyser av mitt avloppsvatten visar att en person som är ansluten till Käppalaverket förorenar 10 ggr så mycket vad beträffar BOD7 och 6 ggr så mycket vad beträffar COD-CR och totalkväve. KTH har inte visat något som helst intresse för att göra någon forskning på anläggningen trots att den är unik i landet. En geohydrolog på KTH gör en vattenbalansberäkning över det troliga grundvattenmagasinet. Han konstaterar att, om BDT-vattnet återinfiltreras, grundvattnet kommer att räcka till. Men i nästa mening säger han att det inte går eftersom grundvattnet i så fall kommer att förorenas. Han hänvisar till en i sammanhanget inte relevant rapport som KTH gjort. Vi måste bli litet mer ödmjuka och förstå var våra kunskaper tar slut. Vi har en fastighetsbeskattning i Sverige som är beroende av vad fastigheten åsätts för taxeringsvärde. Det är bara företrädarna för lantmätarutbildningen vid KTH som tycker att dessa värden är i god överensstämmelse med verkligheten. Alla som arbetar med fastighetsvärdering i praktiken bryr sig inte ett dugg om vad taxeringsvärdet är. I en debattartikel i Dagens Industri den 6 mars 1998 beskrev jag hur de statliga medlen till byggforskningen används till att uppfinna hjulet gång på gång. Jag vill bryta den gamla ordningen och se till att för den nya forskningsorganisationen skall gälla: ”Forskningen måste behandla frågor som tillför branschen nya kunskaper och som dessutom är av intresse för flertalet. Kravet på nya kunskaper är inte alltid så lätt att uppfylla – i vissa fall har avnämarna fått uppfattningen att forskningen är till för fortbildning av forskaren”. Ett viktigt krav på forskningen är att den skall ske i samarbete med industrin. Det ryms dock en del fallgropar som måste beaktas. Industrin ser gärna att just deras ”prylar” är bäst och blir väldigt obenägna att medverka i forskning som inte stärker deras marknadsposition. Detta syns särskilt tydligt i våra tekniska tidskrifter, som håller på och utarmar spridandet av riktiga kunskaper genom att man hela tiden sneglar på om man stöter sig med annonsörerna. En fördjupad artikel finns i BmKoM signerad Lennart Wetterstad, civilingenjör och uppfinnare. Jag skulle vilja satsa på att ta fram ett oberoende media för att föra en kreativ debatt och för att föra ut de kunskaper som otvivelaktigt många av oss har. Men när det gäller att bygga friska hus gäller det att alla har tagit till sig relevanta fakta. Det har allt för länge varit skilda världar både på KTH och i yrkeslivet mellan utbildningen till ”riktig” VVS-ingenjör på Maskinteknik och Väg- och vattenbyggarens styvmoderligt behandlade utbildning i VVS-teknik. För att vi skall kunna se helheten måste en husbyggare i framtiden ha båda utbildningarna i berörda delar. Till detta måste också fogas kunskaper om fukt och mögel, kemiska emissioner etc. Primärt måste ”forskningen” inriktas på att åtgärda felaktigheterna i befintlig bebyggelse. Ur denna forskning springer det sedan fram kunskaper om hur vi skall bygga nytt. Jag har nu levt i 20 år på att åtgärda fel i befintlig bebyggelse, ny som gammal. Vilket resursslöseri! Det behövs inte någon mera forskning på luftvärme. Det är en helt felaktig princip. En intressant forskning vore att en gång för alla ta död på debatten om lågflödessystem contra högflödesdito. Enklast möjligt är att ta in frisk luft direkt i fasad. Men när är det nödvändigt att ha stora ventilationssystem för att få renare luft? Vad är en optimal dimensionering av en värmepump? Hur skall den samverka med systemet? Kan vi få fram bättre kylmedia? Hur får vi ner returtemperaturerna i fjärrvärmenäten? Vilka ekonomiska realiteter gäller vid utvärdering av om tillförsel av energi blir mera lönsamt än energieffektiviserande åtgärder? Aktiv solvärme är inte lönsam idag – men en typisk grundforskningsuppgift för att få fram så billiga lösningar som möjligt den dag som kärnkraften stängs av. Detta var en liten programförklaring. Jag vill leva som jag lär. Saltsjöbaden den 20 november 2000. Hans Lönn
|