Radon – ett pseudoproblem?Representanter för tre myndigheter, SSI, Socialstyrelsen, Boverket, och professor Göran Pershagen gick i VVS-Forum nr 2/2002 i svaromål på vår artikel om radon. Inte ökar trovärdigheten i svaren när det visar sig att Ewa Rydén på Boverket överhuvudtaget inte tagit del av svaret och än mindre inte läst vår artikel.Svaren är i allt väsentligt grundade på IMM- rapport 2/93. Vid de epidemiologiska studier som genomfördes kontrollerade man rökvanorna för varje enskild individ samtidigt som man mätte radonhalterna i bostäderna. Ur rapporten citerar vi. ”Det föreligger en betydande osäkerhet i beräkningen av radonexponering för undersökningsindividerna, vilket i första hand leder till en utspädning av sambanden med lungcancer. Denna osäkerhet beror på flera faktorer, bl a mätfel, mättid, antal mätta rum, vistelsetid i bostaden, mätning av radon i stället för obundna och bundna radondöttrar samt mätningar idag för att uppskatta exponering under tidigare decennier.” Detta är ganska uppenbart eftersom exponeringsbedömningen måste omfatta en tid på mellan 10 och 30 år eftersom sjukdomen tar så lång tid att utvecklas. Trots detta uttalar sig vetenskapssamhället tvärsäkert om att ca 15 procent av lungcancerfallen kan hänföras till radon i bostäder. Detta är mycket märkligt. Inte minst som man i rapporten även kan läsa att gruvarbetarna i regel var rökare samtidigt som man påstår att interpolering med dessa ger god överensstämmelse med ”icke gruvarbetare”. Rapporten redovisar även att sambandet mellan radon i bostäder och lungcancer hos icke rökare inte är statistiskt säkerställd. Ytterligare några omständigheter talar för att författarnas överlägsna kunskaper i riskbedömning kan ifrågasättas. Dödsorsaksstatistiken talar nu sitt tydliga språk för att rökvanornas förändring ger ett tydligt samband med lungcancer. Procentuellt ökar andelen kvinnor bland rökarna liksom deras andel av lungcancerfallen samtidigt som en svag trend tyder på att lungcancerfallen totalt minskar. På samma sätt förklarar professor Pershagen bort att lungcancerfallen vid Billingen är låga därför att rökning är förhållandevis ovanlig i dessa områden. Slutsatsen av detta påstående är ju så klart att rökningen utgör den stora risken! Det skulle nog inte skada om de som predikar om radonets farlighet kunde ta till sig något om grundläggande vetenskapliga tillvägagångssätt. Man skall kunna upprepa experimenten och effekterna skall kunna ökas eller minskas på ett kontrollerat sätt. Bestrålning med röntgen, ultraviolett ljus eller exponering med olika kemikalier kan ge cancer genom mekanismer som vi förstår. Det beklagliga är att den omotiverade radonrädslan har kostat många fastighetsägare mycket pengar till ingen nytta. I en rapport för något år sedan redovisades dessutom hur kostsamma, felaktigt genomförda, åtgärder för att minska radonhalterna tom hade ökat dem. Det är oansvarigt av samhället att fortsätta den här pseudodebatten utan att på allvar ta sig an det verkliga problemet med mögel och kemiska emissioner i alla sjuka hus. Det är nästan pinsamt för våra myndigheter när man frankt påstår att näst tobaksrök är radon den förorening i inomhusluften som orsakar flest fall av för tidig död. Nej tag i stället itu med de problem som tusentals människor påtagligt lider allvarligt av idag i form av osunda inomhusmiljöer och sluta med riskbedömningar kring radon i en avlägsen framtid! Sammanfattningsvis borde vi väl kunna enas om att rent teoretiskt skulle radonexponering i våra bostäder kunna ge upphov till lungcancer men att föreliggande epidemiologiska undersökningar inte har kunnat visa detta entydigt. Vi är väl helt överens om att även om 15 procent av lungcancerfallen skulle kunna bero på radon i kombination med rökning så beror merparten på rökningen? Det skulle i så fall vara mera logiskt att förbjuda rökning åtminstone inomhus än att till varje pris göra det möjligt för alla att fortsätta att röka var som helst och hos vem som helst! Pär Esping Tony Kronevi Hans Lönn
|