Systemfel i Sverige underminerar framtidenDenna artikel har varit införd i nr 17/2004 av MiljömagasinetÅret efter jag tog studenten, kunde inte rektorn vid sitt tal på studentbalen avhålla sig från att hyvla av dem som stod i porten till en ljusnande framtid. Nu, 1958, var botten nådd. Kvaliteten på studenterna var under all kritik och han bävade inför framtiden om botten inte var nådd. Det är tur för honom att han inte längre finns ibland oss. I slutet på 50-talet var det ingen som drömde om en sammanhållen skola. Då var det självklart att de grundläggande reglerna i FN:s nuvarande barnkonvention skulle efterlevas. Jag tänker särskilt på den tredje punkten som säger: ”Varje barn ska få utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar”. Samhället måste, för att fungera, stimulera individerna till egna initiativ, ansvarstagande och en medvetenhet om att en personlig insats efter bästa förmåga lönar sig. Detta utgjorde grunden för välståndsutvecklingen i Sverige. När kom då vändpunkten i välståndsutvecklingen? I mitten på 60-talet? Då lades bl.a. grunden till dagens flumskola. Skolan blev en gigantisk experimentverkstad för politiker och byråkrater. Det självklara i FN-stadgan ignoreras totalt. Undervisning i sammanhållna klasser, oberoende av barnens förutsättningar, lägger en dålig grund för god utveckling av barnen. Man kan kanske söka orsaken till dagens mobbningsproblem i det faktum att vi alla är olika och en del av barnen uppenbart inte kan tolerera detta? Det var inte så länge sedan som vi behövde lyssna på ett penibelt budskap, det behövs inte några betyg före gymnasiet. Alla kommer ju in på gymnasiet i sitt förstahandsval! Det är barnsligt att tro att vi alla brinner av en längtan att läsa språk, religionshistoria, matematik etc. utan att vi kan se något mål och mening med detta. Det behövs en morot för att vi skall anstränga oss på riktigt och inte bara flyta med. Och då menar jag inte primärt att betyget i sig är en morot utan att det är bekräftelsen på att jag har förstått som ger mig möjligheten att gå vidare till svårare uppgifter, som leder till ett stimulerande arbete som står i relation till mina förutsättningar. Vill vi behålla tekniksamhället? Har tekniksamhället kommit för att stanna? Jag är beredd att svara ett obetingat ja på frågan. Men jag är mycket rädd för att om inte ett grundläggande systemfel rättas till blir det svårt att klara underhållet av våra system. Problemet ligger framförallt i ungdomarnas brist på intresse för naturvetenskapliga ämnen. Jag tror intresset mera har att göra med tillitsbrist. Det är många som i grundskolan framstår som läsbegåvade. Men i gymnasiet räcker inte förkunskaperna till i matematik mm. Det skapar en rädsla för att misslyckas och ”smarta” elever väljer då enklare linjer för att samhället inte ställer relevanta krav på förkunskaper till fortsatta studier på teknisk högskola eller högskolor med teknisk inriktning. Den onda cirkeln blir sluten. Bland annat dåliga förkunskaper gör att ungefär 50 procent av eleverna avbryter sina högskolestudier. Detta gäller även KTH m.fl. För mig är utbildningen till stridspilot ett föredöme. Sedan många år har flygvapnet tagit fram ett test som gör att resurserna utnyttjas maximalt. I stort sett samtliga antagna aspiranter klarar utbildningen. Lärarna kan skapa ett förtroendefullt samarbete och eleverna slipper den påfrestande psykiska belastningen av ett misslyckande. Hur kan vi komma tillrätta med detta problem? Vi måste redan i grundskolan se till att elevernas olika begåvningar stimuleras bättre. Det är för sent i gymnasiet att fånga upp den begåvningsreserv som finns. Elitskiktet kommer alltid att klara sig. Men det är inte där problemet finns. Vi måste fånga upp hela den bästa kvartilen, dvs. de 25 procent av befolkningen som är lämpade för teoretiska studier. Nyfikenheten på teknik skulle även kunna stimuleras bättre med hjälp av alla tillgängliga media idag. TV har en osviklig genomslagskraft. Bokklassikern ”Så funkar det” skulle kunna göras ännu mer spännande i TV. Finns det några dataspel, som skulle kunna lära ut teknik ”omedvetet”? (Jag glömmer aldrig när min då elva årige son plötsligt en dag diskuterade initierat om golf utan att någonsin ha satt sin fot på en golfbana.) Och sist men inte minst skulle skolans satsningar på grundläggande teknikundervisning ytterligare kunna fördjupas. Hur ser det ut i dagens teknikvärld? Visst är det imponerande med IT-tekniken. Även om den uppblåsta ballongen har landat skrynklig och tilltufsad. I slutänden kommer det säkert ut ytterligare mycket matnyttigt. Men vi kan inte förlita oss på att datorerna skall lösa alla problem för människorna som aldrig begrep någonting i skolorna. Det räcker inte med att veta var ”enter” finns. Man måste också förstå och rätt kunna tolka resultatet. Jag träffade nyligen en jämnårig skeppsbyggare, som fick se konstruktionsskissen på ett stort nytt fartyg. Med blotta ögat och erfarenheten insåg han att datorn var felprogrammerad eller att den färska civilingenjören inte matat datorn med rätt förutsättningar! KTH satsar genom sin ”dynamiske” rektor, Anders Flodström, på IT och bioteknik. Vi får hoppas att superbegåvningarna får nya framgångar och att de kommer att förstå sammanhangen med att exempelvis det som synes vara en belastningsskada i själva verket är kemiska emissioner som påverkat det neuroendokrina systemet, dvs. påverkan både på nerver och inresekretoriska körtlar. Min artikel avser att belysa mera verklighetsnära problem. En hel byggbransch och samhället lider av att vi producerar ”sjuka hus” trots att många vet hur man skall bygga. På samma sätt är det ingen som kan se till att rektor Flodström inte har svinkallt på sitt tjänsterum på vintern! Byggande med kunskap och moral måste ökas. Hans Lönn Civilingenjör 2003-03-29
|