Optimal energianvändningForskning kan i princip bedrivas på två olika sätt. Antingen genom laboratoriestudier eller genom forskning kring hur verkligheten fungerar under icke stationära förutsättningar. Detta blir särskilt uppenbart vid studier av hur energianvändningen ser ut över klimatskärmen för att upprätthålla en jämn inomhustemperatur i en byggnad som ständigt påverkas av faktorer som utomhustemperatur, vind, sol, dimma, skugga, natt, interna energitillskott mm.Alla forskningsprojekt, i alla fall med få undantag, som ”vetenskapligt” har följt upp prognostiserad energianvändning har visat en remarkabel överförbrukning. Det beror så klart på att alla medverkande i byggprocessen har lagt på litet säkerhetsmarginal för att inte riskera att stå där med skammen att det inte går att hålla varmt i byggnaden. Överdimensioneringen leder så klart till överförbrukning när marginalerna inte stryps bort. Detta göres i normalfallet aldrig. Utom möjligtvis när undertecknad får i uppdrag att injustera värmesystemet mm. Min ”mall”, som jag tog fram genom studier av verkligheten för mer än 25 år sedan gick till så att jag avläste energianvändningen under flera års tid i två av mina egna villor, en elvärmd med takvärme och en med oljepanna. Genom beräkning av energibalansen med åtskilliga metoder valde jag den som gav bäst överensstämmelse med verkligheten. Min transformering till flerbostadshus lät sig lätt göras. Döm om min glädje när jag första gången, föresten i Halmstad, gjorde en analys av ett flerbostadshus och det visade sig att mallen stämde perfekt. Mina beräkningar tar framförallt sikte på att utnyttja värmelagringskapaciteten i stommen. Flertalet av alla gamla byggnader är ju dessutom tunga. Men även i lätta byggnader, som just nu tycks vara på modet med en massa fönster åt fel håll kan värmelagringsförmågan utnyttjas under ett eller ett par dygn. Jag är helt övertygad om att den främsta anledningen till att golvvärmehusen visar på en för hög energianvändning beror på det inbyggda systemfelet att det blir ett för trögt system att reglera. Erik Lundströms doktorsarbete, om jag inte minns fel, omfattade studier av energianvändningen i ett villaområde med ett hundratal friliggande villor. Jag fyllde så klart i mallen för villorna och kunde konstatera två saker. Mallen låg exakt på undre kvartilen men jag kunde signifikant utvärdera vad skillnaderna i energianvändningen berodde på, inomhustemperaturen och vattenanvändningen. Det är alltså ytterst intressant att kunna ge en förklaring på varför skillnaderna mellan hög- och lågförbrukaren visade sig vara en faktor två, dvs. högförbrukaren använde 100 % mera energi. Det finns alltså inte någon hundraprocentig sanning om hur energianvändningen skall prognostiseras. Det viktiga är att ha en förklaring till differenserna särskilt när det gäller småhus. I flerbostadshusen och andra större byggnader uppträder däremot ett positivt ”fenomen”, inomhustemperaturen styrs ”över huvudet” på nyttjarna. Det förklarar varför mallen här har en mycket större funktion att fylla. I jämförelse med förlustfaktormetoden, som endast tar fram aktuell ”förlustfaktor” ligger i min ”förlustfaktormetod” (mallen är ju egentligen ingenting annat) ett avslöjande av vad byggnaden skall dra om alla installationer utnyttjas rätt och inte fel och några enkla och billiga byggåtgärder vidtagits. Uppsala den 6 juni 2003 Hans Lönn
|