Som man sår får man skördaArtikeln publicerades i nr 11/04 av Miljömagasinet.Vi genomlider alla, i dessa dagar, ett kollektivt trauma. Oärligheten och girigheten har blivit ett gränslöst medel att sko sig själv. Skandiaskandalen får klä skott för vårt samhälles degenerering. I mina ögon är Sverige sjukt idag. Och då tänker jag inte bara på den överförda bemärkelsen utan också på att sjukskrivningarna ökar genom att alltfler av diffusa skäl ”går in i väggen”. Jag skäms å min egen bransch vägnar. Vi byggare har bidragit och kommer att bidra med nya sk. ”sjuka hus.” Vi förorsakar inte bara ofantliga kostnader för fastighetsägarna utan minst lika mycket i lidande och sjukvårdskostnader för människorna. Det bedrövliga är bara att de styrande gör allt för att stoppa problemen under mattan i stället för att med öppna ögon föra en dialog om orsakssambanden mellan sjuka hus och människors ohälsa. I längden håller inte förklaringen att de drabbade lider av ”tillitsbristsjukdom” eller andra förnedrande omdömen. En liten ljusning finns dock vid horisonten. I en uppmärksammad dom i Miljödomstolen den 16 april 2002 (Miljööverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd) fick en hyresgäst i Sollentunahem rätt i att det fanns ett samband mellan hennes sjukdom och hennes sjuka lägenhet. Trots att cirka 75 % av hyresgästerna är drabbade i samma hus hade Sollentunahems medicinskt sakkunnige, överläkaren i Örebro, Kjell Andersson mage att påstå i rätten att det var bara käranden som påstod att hon var sjuk av sin lägenhet. Historien kommer att upprepa sig.Sent omsider har nu, det stackars, Sollentunahem börjat försöka tackla sina problem. Vid ett möte med hyresgästerna den 27 november 2003 informerar förvaltaren, den ”världsledande forskaren” på sjuka hus, Kjell Andersson, och Tom Follin om att nu skulle 20 lägenheter saneras under 2004 för en kostnad av 10 miljoner kronor. Övriga sjuka lägenheter, som man vet redan nu, skulle tas inom en sexårsperiod. Ekonomin tillåter inte mera. Det behövs inte mycket fantasi för att förstå vilket inferno det kommer att bli för de omkringboende eftersom de 20 lägenheterna ligger slumpvis i byggnadskroppen. Man börjar hos dem som klagat mest! Det är också självklart att i princip alla lägenheter i samma huskropp är sjuka. De är ju byggda samtidigt och med samma byggnadsteknik. De som ännu inte klagat har förhoppningsvis ett så starkt immunförsvar att de klarar sig. Annars är det bara en tidsfråga innan symptomen börjar uppkomma. En sak är i alla fall säker, enligt den läkarexpertis som kan något om astma- och allergifrågor, att den som en gång blivit hypersensibiliserad för något ämne kommer med stor sannolikhet att få behålla känsligheten resten av livet. Några garantier för att föreslagna åtgärder kommer att göra husen friska kan inte ges. Men framförallt kommer, om nivåerna för ammoniak kan påvisas ha gått ner efter sanering, man inte att vara säker på att hyresgästens tröskelnivå fortfarande ligger över den nya nivån. Experterna talar bara om ammoniaken för man ”kan inte mäta” något annat. Vem vet hur mycket mögel, formaldehyd, PCB med flera kemiska emissioner som finns? Ett symptom, som är säkert i sammanhanget, är att det i Sverige idag finns ett näst intill lagbundet påstående om ”att det hade jag ingen aning om” gäller även för Sollentunahem. Förvaltaren, som varit anställd sedan 1994, hade ingen aning om att Sollentunahem förlorat ett mål i miljödomstolen och så sent som för några månader sedan hade han medverkat till att ett nytt parkettgolv lagts in ovanpå det gamla ytskiktet. Vem tror på att det här kommer att lyckas? Hur kan vi fortsätta att ignorera människors hälsa? Vad blir konsekvenserna om experimentet med saneringen misslyckas? Borde man inte först som sist riva alla lägenheter? Ja, frågorna är många och svaren få. Kan vi då lära oss något av det förflutna? Vad kan vi lära av det förflutna?Vad har då hänt de senaste åren? Jag kan bara skrapa litet här och litet där. Polishuset i Kalmar byggdes på 1970-talet. Det dröjde inte många år innan problemen blev akuta. 1990 genomfördes den första saneringen. Två ytterligare saneringar är gjorda. Varje gång har de ansvariga förklarat att nu kommer det att bli bra. Efter sista (?) gången, får vi hoppas, förklarade den inkallade experten, Kjell Andersson, på polisernas frågor om hur lång tid det skulle ta innan de skulle bli symptomfria att det var svårt att säga, ”men högst några månader upp till ett halvt år”. NU är det dags att riva polishuset! I södra Storstockholm finns ett bostadsområde, Enskededalen, som byggdes i mitten på 1980-talet där man använde flytspackel. För att kunna gjuta valven under några kalla vintermånader tillsatte man natriumnitrit till betongen. Hur kan vi experimentera med sådana tillsatser när vi inte vet vad de får för konsekvenser för människorna? För övrigt var jag redan 1982 medlem i en ”expertgrupp” på Statens Råd för Byggnadsforskning om byggskador. Vid en särskild belysning av problemen med flytspackel uttryckte jag min absoluta övertygelse om att flytspackel borde förbjudas. Det var lätt att avläsa de närvarandes bestörtning men efteråt kom beskrivningschefen på FortF och den tekniska direktören på Diös fram och bekräftade att jag hade rätt. Åter till Dalen. När mattorna och flytspacklet bilats bort låg den kemiska emissionsnivån på ca 80 % av den tidigare nivån. För att ”stänga inne” emissionerna har man toppat golvet med ett skikt av epoxi. Saneringen har kostat 100 miljoner kronor. Epoxigolv är i princip förbjudna sedan flera år på grund av arbetarskyddet. Men de kan få göras på dispens när omständigheterna gör det absolut nödvändigt, exempelvis i kärnkraftverk. Nya mätningar i Dalen visar att emissionsnivåerna gått ner men jag har från tillförlitliga källor hört att människornas sjukdomssymptom kvarstår trots att Kjell Andersson försäkrat att nu skall det säkert gå bra i fortsättningen. I människans natur ligger, att de som har bostadsrätter, inte vill tillstå de verkliga problemen eftersom marknadsvärdet då sjunker drastiskt. I Åkarp, just utanför Malmö, ligger en skola. Den byggdes 1971 enligt alla då moderna principer. Den skulle vara grön. Men så blev inte fallet. Elever och lärare har blivit oerhört sjuka. Ett stort antal lärare har dött. Senast var det den kvinnliga rektorn som var mycket sjuk före saneringen. Hon kom tillbaka något så när återställd efter sin canceroperation. Kjell Andersson gjorde en skriftlig enkät före saneringen och kunde då konstatera att problemen var helt jämförbara med en skola i Nora, som inte hade några problem, varför det inte var nödvändigt att sanera skolan. Epidemiologiska studier visar idag att antalet cancerfall och övriga sjukdomar är klart överrepresenterade. Och så några ord om Moderna museet. Det var mögelskadat redan från första dagen. Efter tre år hade personalen fått nog och vägrade att jobba där. Vem rycker ut som expert om inte Kjell Andersson? Han förklarar att det är oförklarligt att så många mögelallergiker har råkat hamna på samma ställe. Jag får bara hoppas att saneringen nu går rätt till. Och det är inte att försöka täta golvet mot den mögelskadade krypgrunden. Ingen tätning i världen kan göras så perfekt att övertrycket gentemot museiplanet inte gör att möglet kommer att fortsätta att sugas in. Med hjälp av fläktar måste krypgrunden få ett undertryck gentemot museiplanet och luften måste evakueras direkt över tak. Forskningsläget.Institutet för bostads- och urban forskning vid Uppsala universitet har nyligen konstaterat att omkring 70 % av Sveriges kommuner har haft problem med sjuka skolhus. Samtidigt har en läkare i Uppsala i en undersökning på 850 barn kunnat konstatera att idag är endast 16 % av barnen helt fria från huvudvärk, trötthet mm i skolorna. 1995 var nära hälften symptomfria. Det måste vara en fel hypotes att söka orsaken i att stressen har ökat för barnen. Sambandet med sjuka hus är för flagrant för att kunna negligeras. Min intuition säger mig att hälften av alla sjukskrivningar har orsakats av dåliga inomhusmiljöer. FramtidenDet är först nu som vi börjar att få skörda frukterna av ett havererat skolsystem. Byggbranschen bär verkligen syn för sägen. Hos oss ligger lagt kort! Fel kommer alltid fram, förr eller senare. Vi måste ändra på hela skolsystemet och se till att kunskaper är någonting eftersträvansvärt och inte något som man föraktar. Det är ju totalt orimligt att de tekniska högskolorna måste ha ett förberedande år där man först måste lära sig det i matematik mm som man skulle ha inhämtat i gymnasiet. Likaså är det ett djävulskt uträknat system, som ger högskolan anslag per utexaminerad elev. Om de ansvariga inte har förstått det kan jag bara berätta att det förekommer sk. ”släpptentor” där alla får godkänt utan att man ens rättar tentan. Låt Skandiaskandalen bli en väckarklocka för hela samhället. Låt oss vända det hela till något positivt så att den ljusnande framtid än en gång kan bli vår. Snart är det för sent för vi har inte råd att fortsätta så här. Och så måste vi ta en funderare på om det är rimligt att Sollentunahem och alla andra fastighetsägare ensamma skall stå för kostnaderna när vi alla har varit med om att skapa dem. Åre den 4 december 2003 Hans Lönn
|