Virrpannornas paradisArtikeln publicerad i Miljömagasinet nr 15/2004På förekommen anledning kan jag nu inte låta bli att ta bladet från munnen. Åsa Domeij blev intervjuad i TV häromdagen. Alla prognoser tyder nu på att utsläppen av koldioxid, som minskat sedan 1990, om några år kommer att öka med åtskilliga miljoner ton över den nivå från 1990, som inte skulle överskridas. På reporterns fråga om hur vi då skall klara en avveckling av kärnkraften svarade Åsa, ”inga problem vi kan ersätta den med vind- och solenergi och göra energieffektiviseringar”. På tal om koldioxid så har något ljushuvud nu kläckt idén att vi skall trycka ner den i jorden. Det är bara att skjuta upp problemen till morgondagen. Så småningom kommer väl koldioxiden att läcka ut från jorden i sprickor mm? På samma sätt är det självbedrägeri att betrakta förbränning av skogsråvaran till uppvärmning som nolltillförsel av koldioxid. Verkligheten är så klart att vi tillför koldioxid nu i stället för när råvaran förmultnat om kanske 100 år. Nej, problemet måste angripas från grunden och inte stoppas under mattan. Vi måste se till att vi får ner mängden genom att effektivisera energianvändningen! Så är då ett nytt mantra uppfunnet! Vård, skola och omsorg får konkurrens. Parallellen är lätt att dra. En politiker behöver inte ha några kunskaper. Man har alltid en lösning på alla problem genom att komma med några floskler, som man inte förstår att det inte finns någon som kan omvandla dem till en genomförd verklighet. På samma sätt behöver inte våra ”miljöorganisationer” ha några kunskaper. De tycks helt övertygade om att det räcker med att sprida några floskler så fixar sig allting. Jag vet av egen erfarenhet. Jag fick för några år sedan den stora äran att bevista en riksomfattande kurs om energi i Svenska Naturskyddsföreningens regi. I kursenkäten var det lätt att sammanfatta helhetsintrycket. Jag hade inga förväntningar på kursen och den infriade mina förväntningar till hundra procent. Det fanns ingen som var intresserad av att lära sig något konkret. Inte ens Miljöpartiet återkom till mig. Det var väl för jobbigt att behöva lära sig något! Kyotoprotokollet är inte ratificerat av alla och därmed har det inte trätt i kraft. Och lika så gott är väl det eftersom det aldrig redovisas någon väg för hur man skall nå målet. För några år sedan satte man upp 15 miljömål. När det gällde minskad energianvändning i bebyggelsen så skulle den minska med en 10-potens, dvs. 200 kWh per m2 skulle bli 20 till år 2050 (?). Det är för ynkligt att människor skall kunna uppbära lön för att sätta upp sådana till intet förpliktigande och totalt verklighetsfrämmande mål. På sin höjd skulle man kunna klara varmvattenproduktionen, med hjälp av värmepump, på under 20 kWh per m2! Det är just de här frågorna som kommer att belysas i artikeln. Vad kan vi lära av det förflutna? 1989 deltog jag i ett forskningsprojekt på dåvarande Statens institut för byggnadsforskning genom att min handberäkningsmetod (mall) för ”nödvändig” energianvändning jämfördes med bland annat E-normen (mera om den längre fram). 1500 statistiskt utplockade fastigheter i hela Sverige undersöktes ur energianvändningssynpunkt. Avsikten var att se om man kunde få fram någon teoretisk beräkningsmetod som stämde överens med energianvändningen i verkligheten. Det verkar som att än i denna dag har bara ett fåtal fattat att verkligheten består av en oändligt massa oprofessionellt skötta fastigheter vad gäller energianvändningen. Av rapporten TN:10 framgick det att min mall inte överensstämde med verkligheten. Mallen angav en energiförbrukningsnivå som låg mer än 30 % under verkligheten. Det tog man till intäkt för att den var fel! Jag lyckades då omgående intressera SABO, som plockade ut 10 av sina företag som man ansåg låg långt framme i vidtagna åtgärder. Jag åkte runt till de tio företagen och besiktigade objekten. Men endast 6 hade gjort åtgärderna rätt. Dessa sex låg prick på mallen vilket inte E-normen gjorde varför dataprogrammet ändrades åtskilliga gånger under arbetets gång utan att kunna nå lika god samstämmighet. I dag vet jag att jag i nio av tio fastigheter kan sänka energianvändningen med i snitt 30 % med åtgärder som har en återbetalningstid på högst ett år. Trots denna stora undersökning har Boverket sedan fortsatt att dela ut uppdrag efter uppdrag för att undersöka energianvändningen i bebyggelsen utan att först vidtaga de enkla och billiga åtgärder som skulle ha fått ner energianvändningen med 30 %. Men, läs och häpna, redan 1985 konstaterade en stor statlig Energiproposition att nu var alla enkla och billiga åtgärder vidtagna. Nu, lika med då, återstod bara tilläggsisolering av fasaderna! Hur ser nuläget ut idag? Det är mer beklämmande än någonsin. Till och med vår tidigare högt aktade samhällsinstitution, Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA), har gjort ett försök att i sin ”Energiframsyn” beskriva nuläget. Flosklerna står som spön i backen. Det finns ingenting konkret om hur vi skall gå tillväga för att effektivisera energianvändningen. IVA har dessutom gått i fällan att tro på att byte av våra fönster till nya med lågemissionsglas skulle spara en massa energi. Beräkningen av energibesparingen bygger på att det råder ständigt polarmörker i Sverige! Någon forskning på vad endast ett fönsterbyte har gett har aldrig gjorts utom ett som jag själv gjort med hjälp av Pilkington. De ville självklart inte att jag skulle offentliggöra resultatet. Alla forskningsprojekt innehåller samtidigt byte av uppvärmningssystem, tilläggsisolering av fasader etcetera, etcetera! På KTH bedrivs fortfarande undervisningen om hur man injusterar värmesystemen i våra hus med hjälp av världens bästa beräkningsprogram och på världens största dator. Problemet är bara att eftersom indata är så omfattande kan man inte beräkna förinställningsvärdena för mer än 30 lägenheter. Tyvärr är det inte ett dugg bättre på CTH eller LTH. Statens Energimyndighet har ingen egen kompetens när det gäller energieffektivisering i byggnader varför man lägger ut alla uppdrag på konsulter. Trots att dåvarande Statens Energiverk redan på 1980-talet konstaterade att det var omöjligt att ta fram relevanta nyckeltal på energianvändningen i form av kWh per m2 eftersom variablerna är för många har man lagt ut ett uppdrag på Vitec. Säg den konsult som tackar nej till några miljoner trots att man så klart vet att det aldrig kommer att ge något användbart resultat. Nå, framtiden då? EU har redan tagit en lag om att alla byggnader skall energideklareras för att begränsa koldioxutsläppen. Vilken strålande chans att få ett avstamp till en bättre framtid! Men förvirringen är större än någonsin. Vi har vetat det här i fyra år nu. Men ingenting har hänt. I början av året tillsattes en expertgrupp på 20 personer med huvudsaklig erfarenhet från fastighetsförvaltning. Fortfarande har gruppen inte sysslat med någonting annat än hur lagstiftningen skall se ut. Plan- och bygglagen måste ändras! Och så är man helt överens om att det endast är fråga om en energideklaration. Det är totalt otänkbart att deklarationen skulle kopplas till något lagligt krav på att åtgärda fastigheten. Det hade varit mer välbetänkt om någon kunnig jurist hade kopplats in för att göra den enkla anpassningen till den lag som EU redan beslutat om. Boverket tog under 2000 fram ett förslag till hur deklarationen skulle kunna gå till. Man kom på den ”briljanta” idén att man skulle kunna använda samma system för fastigheterna som för energimärkningen av kylskåp. Med olika färgmärkningar symboliserar man hur stor energiförbrukningsnivån är. Den ”geniala” idén bygger på att man med hjälp av E-normen räknar ut vad fastigheten skulle ha dragit om den varit nybyggd. Sedan jämför man vad den enligt E-normen drar i sitt nuvarande skick. Ju större avvikelse desto sämre fastighet! Nå det låter väl bra? Problemet är bara det att den teoretiska beräkningen enligt E-normen inte har någonting att göra med verkligheten. Det har framstått genom åren som en regel med få undantag. Senast bevisad med hjälp av ett lic.arbete från LTH. Elva fastigheter på Bo01 har analyserats beträffande skillnaderna mellan beräknad och verklig förbrukning. Energin för endast uppvärmningen överstiger den beräknade med mellan 47 och 252 % med ett snitt på 140 %. Eller med verkliga siffror är medeltalet för den beräknade knappt 50 kWh per m2 år och den verkliga 119! Jag hoppas att läsaren förstår den kompletta idiotin med att hålla på med någonting dylikt. Och vilken fastighetsägare med en fasad som framgår av bilden(bifogas ej) skulle vilja förstöra den genom inplåtning för att eventuellt inte spara någonting för att det inte finns någon som kan injustera värmesystemet? Det är tur att man inte kommer att införa en lag på att fastigheten måste åtgärdas! Men något annat land har väl hittat på något bättre? Ja, Danmark men ändå framstår deras lösning som okunnig. Man har försökt att ta fram nyckeltal för fastigheter som påminner om varandra. Jämför med fakta ovan. Sedan får den certifierade fastigheten en information om att den avviker si och så mycket från medelvärdet. Inte heller i Danmark har man fattat någonting om att man därigenom siktar in sig på att försöka åstadkomma en likriktning på en felaktig förutsättning. Fastigheterna kan dra 30 % mindre energi om man åtgärdar dem rätt och inte fel! Det Du Åsa Domeij var den verklighet som vårt degenererade samhälle befinner sig i! Åre den 30 mars 2004 Hans Lönn
|