Forsknings- och informationsteknikDenna artikel har refuserats av Bygg&Teknik. "Recensionen" var inte särskilt positiv för tidningen! Artikeln har därefter publicerats i Miljömagasinet nr40/2004.Redan 1979 skrev Hans Lönn i en opublicerad byggforskningsrapport: ”Forskningen måste behandla frågor som tillför branschen nya kunskaper och som dessutom är av intresse för flertalet. Kravet på nya kunskaper är inte alltid så lätt att uppfylla – i vissa fall har avnämarna fått uppfattningen att forskningen är till för att fortbilda forskaren.” Den viktigaste målsättningen för forskningen är att ta fram teknik som är ekonomiskt försvarbar och som det är realistiskt att tillämpa. Resultatet ska sedan spridas så fort som möjligt till avnämarna. Det är just därför som Bygg & Teknik är aktuellare än någonsin. Det är den tidskrift som, enligt oss, har den högsta ambitionsnivån när det gäller att förmedla kunskaper och inte ett allmänt tyckande som annonsörerna sympatiserar med. Med den inställningen från vår sida blir vi ledsna och upprörda när vi i nr 5/2004 ser hur ”proffstyckarna” oemotsagda får sprida sina missuppfattningar och dåliga kunskaper eller medvetet undanhåller sanningen. Nedan följer några exempel på vad vi menar. Clarence Hectors påhopp och Annika Nilssons kommentar. Det är ofattbart att basala kunskaper helt har fallit bort om sambandet mellan solinstrålning och värmekapacitet. Det är inte bara Bo01 utan också Hammarby Sjöstad och nybyggda studentbostäder som besväras av ofantliga övertemperaturer när solskydd saknas. Att i någon slags eftergift för en ”innearkitektur” behöva få förhöjd energianvändning på vintern och behov av kyla på sommaren är oförsvarligt. Alla vet att Enormen och alla andra avancerade databeräkningsprogram ger en god prognos på energianvändningen om fönsterarean högst uppgår till 15 procent av uppvärmd area. Men vad som aldrig framgår av dessa dataprogram är hur injusteringen skall gå till. Detta är förklaringen till varför styr- och reglersystemen nästan aldrig fungerar. Hector demonstrerar sin okunnighet i detta avseende genom att förespråka att beräknings- och mätperioden inte skall vara kortare än ett år. Min erfarenhet är snarare att en tiodagarsperiod är tillräcklig för att kunna göra en mycket seriös prognos för hela året. Nej, så länge nivån på argumentationen handlar om att köldbryggornas inverkan inte har beaktats tillräckligt, att U-värden på fönstren är angivna bara för fönstren och inte för hela konstruktionen med karm och båge, att lufttätheten inte klaras eller att ett avancerat timräknande program inte används kan vi aldrig nå framgång i de berättigade krav som den globala koldioxidsituationen ställer på oss byggare. Hur länge skall forskningen eller snarare branschen kunna förtiga att lågflödesmetoden vid injustering är överlägsen i samtliga sex bedömda avseenden, som framgår av Stefan Peterssons licentiatavhandling från CTH 1998? Johnny Kellners artikel - men vilka är hindren? Det i särklass största hindret utgör Johnny Kellner själv. En sådan artikel tillför överhuvudtaget ingenting. Faktor 10-begreppet har bara intresse för floskelskaparna. Alla vet ju att det är totalt omöjligt att minska energianvändningen från exempelvis 200 kWh/m2 till 20! På samma sätt leder det ”fina” exergiresonemanget inte till någonting. Vem bryr sig? Det hade varit mycket mera konstruktivt att berätta för läsarna att vi kan minska energianvändningen med 30 procent genom att trimma befintliga installationer till återbetalningstider som aldrig överstiger 2 år framförallt genom injustering av värmesystemen. Kunskapen finns redan men inte viljan att tillämpa den! Det betyder att om man satsar 1000 kronor första året så får man sedan tillbaka 500 kr i 20 år! Det är beklämmande att Kellner i stället sprider den okunniga lögnen om ”att dagens energipris medger dock sällan utrymme till lönsamma energitekniska investeringar på fastighetsekonomiska grunder för nyproducerade flerbostadshus”. Och det skall komma från en projektledare som frivilligt erkänt att han är ansvarig för många av husen i Hammarby Sjöstad enligt ovan! I samma anda pläderar Kellner för att nuvarande finansieringssystem knappast stimulerar till miljörelaterade investeringar som betalar sig först på lång sikt. Ingen är betjänt av några teknologiska julgranar som detta ofelbart leder till och inte blir det lönsamt heller. Vi hoppas att snart få ett uppdrag i Malmö där vi har utfäst oss att sänka energianvändningen från 127 kWh/m2 till 75! Det är långt under nivån på Bo01 och i Hammarby Sjöstad och det endast genom att trimma den befintliga anläggningen. Jörgen Granténs styrning av fuktfrågor. En ”klockren” artikel! Vi njuter särskilt av följande citat: ”Erfarenheter man vunnit från skadefall där fuktskador kopplats till hälsobesvär hos dem som vistas i byggnaderna tas inte alltid på fullt allvar.” Men mera om det längre fram! Kemiska, mikrobiologiska och partikelmätningar – hjälpmedel eller ”big business”? En självklar etik för läkare och för övrigt för alla människor borde vara: ”Människor som anser sig vara sjuka och dessutom anser sig vara sjuka av en viss anledning kan inte bara avfärdas”. Den uppfattningen delades uppenbart inte av professor Edgar Borgenhammar, som var den förste att mynta uttrycket ”tillitsbrist” i stället för ”inbillningssjuk”. Margot Wallström var snabb med att haka på och ge sjukdomstillstånden vid SBS, elöverkänslighet, kronisk trötthet, fibromyalgi, amalgamsjuka och förgiftningar från kemikalier samlingsnamnet tillitsbristsjukdomar. Av denna anledning myntades ”Wallströmssyndromet”. Med detta syftas på en alltmer tilltagande tillitsbrist gentemot dem som leder oss och borde veta bättre för att kunna leda oss rätt. Det borde inte vara nödvändigt att påpeka att ett sådant synsätt är oförskämt mot alla som har drabbats och slår mest tillbaka på dem själva. Författarna till denna artikel, med Kjell Andersson i spetsen, ger i sin ingresstext klart uttryck för samma inställning. ”Orsaken till klagomålen är inte bara fysiska utan i vissa fall också psykosociala och socioekonomiska.” Vi behöver inte leva i tvivelsmål om att författarna fullt och fast lever upp till denna inställning. Genom åren har detta framkommit med all önskvärd tydlighet. Mera om detta nedan! Det är därför beklagligt att den oseriösa marknaden för skadeutredningar inte kommer att saneras från författarnas medverkan. Det står nämligen alldeles för mycket pengar på spel som gör att fastighetsägarna är beredda att betala nästan vad som helst för att någon ”expert” intygar att det inte finns något samband med den sjuka människan och det ”sjuka huset”. Det finns ett ovedersägligt bevis för att författarna alltid agerar till förmån för fastighetsägarna. Inte vid något tillfälle har de tillstyrkt att den drabbade under vetenskapliga former testas före evakuering till annat boende, efter några veckor i ett friskt hus och slutligen efter återvändande till sin ursprungliga miljö! Det skulle ju leda till odiskutabla bevis för sambandet och därmed omöjliggöra att krypa bakom ”det finns inga vetenskapliga belägg för att det finns ett samband mellan människan och huset”! Kjell Andersson har mage att fortsätta och agera som om ingenting har hänt. Nu finns det en ljusning vid horisonten. I en uppmärksammad dom i Miljödomstolen den 16 april 2002 (Miljööverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd) fick en hyresgäst i Sollentunahem rätt i att det fanns ett samband mellan hennes sjukdom och hennes sjuka lägenhet. Trots att cirka 75 procent av hyresgästerna är drabbade i samma hus hade Sollentunahems medicinskt sakkunnige, Kjell Andersson, mage att påstå i rätten att det var bara käranden som påstod att hon var sjuk av sin lägenhet. Kjell Anderssons ”meritlista” kunde göras hur lång som helst. Därför ryms det inte i denna artikel några detaljerade genomgångar av vad som pågått och pågår i bl.a. Moderna Museet, polishuset i Kalmar, Enskededalen, Åkarpsskolan i Burlöv, Helsingborgshem och sist men inte minst i Vagnhärad hos det kommunala bostadsföretaget Trobo. Några omständigheter i dessa fall kan vi inte avhålla oss ifrån att berätta om. I Åkarpsskolan gjorde Kjell Andersson sin sedvanliga ”vetenskapliga” enkät om hur lärare och elever uppfattade sin inomhusmiljö. Enkäten visade så klart att det inte var något fel på skolan eftersom den inte hade några avvikelser från hans ”typskola” i Nora. Åtskilliga år senare när en av föräldrarna kontaktade Andersson frågade han frankt: ”var den skolan inte riven som var så sjuk?” WSP Environmental har undersökt inom- och utomhusluften i Börje Wigströms lägenhet hos Helsingborgshem. Trots att provvärdena för TVOC i vardagsrummet ligger över och i sovrummet på gränsen till riktvärdet ser WSP inga tydliga kopplingar mellan hyresgästens upplevda symptom och de mätningar som är gjorda! Eftersom opartiskheten därigenom kunde ifrågasättas från hyresgästens sida anlitades Institutet för inomhusmiljö och hälsa genom Svante Nygård för nya provtagningar. Ur rapporten redovisar vi bara halterna av aldehyder i mikrogram/m3. Formaldehyd 37.5, acetaldehyd 24.7, akrolein 53.3 och butanal 35.6. Formaldehydhalten är nästan tre gånger högre än WHO:s riktvärde för känsliga personer på maximalt 13. De tre övriga aldehyderna finns inte ens omnämnda i WSP:s undersökning. Eftersom dessa är mycket giftiga och förekommer i mycket högre halter än angivna hälsoriskvärden torde det stå utom allt tvivel varifrån Wigströms ohälsa kommer. Enligt USA:s federala naturvårdverk (EPA) är gränsvärdet, vid vilka kroniska effekter av långvarig inandning av akrolein sannolikt inte uppstår, 0.02. Det betyder att halten akrolein i Wigströms bostad är 2700 gånger för stor. I Vagnhärad har hyresgästen hos Trobo, Åke Lexell, med tiden blivit allt sjukare. Med hjälp av Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Örebro, som själva utger sig för att ha ”spetskompetens” på sambandet mellan sjuka hus och människors hälsa, har Trobo i åratal lyckats med att inte ta Lexells problem på allvar. Med Svante Nygårds benägna medverkan, med nyligen genomförda provtagningar, har nu äntligen Trobo tvingats ge Lexell rätt. Det är en stor olycka att tidningen på det här sättet släpper fram skribenter som uppenbart inte har människors hälsa i fokus utan mera tänker på egna pekuniära vinningar. Tom Follins orsaker till ohälsa i hus. Okunnighet är utmärkt grogrund för rädsla enligt Follin. Just det! Det är kreativt från hans sida att nu rubricera tillitsbristen som ”det går fortfarande att skrämmas med spöken”. Vi är inte ett dugg förvånade över ett sådant uttalande eftersom Follin sedan många år arbetar tillsammans med författarna till föregående artikel. Tyvärr skymmer ett sådant uttalande de kunskaper, om själva orsaken till att hus blir sjuka, som Follin delvis har. Sammanfattningsvis. Vi har inte kommenterat alla artiklar för att inte totalt trötta ut läsarna som hängt med så här långt. Vi har bara velat belysa hur svårt det är att få ut de kunskaper som trots allt finns och att få fram en adekvat forskning. Ett trivialt minimikrav i alla forskningssammanhang är att de olika expertgrupperna som skall driva forskningen framåt måste sammansättas så att alla olika ståndpunkter blir representerade. Det är som Ni alla vet långt ifrån verkligheten! De ”etablerade” styr och ställer för sig själva och så blir resultatet därefter. Stockholm den 17 september 2004 Tony Kronevi Hans Lönn Vet.med.dr, toxikolog och patolog Civilingenjör
|