Symbiosen mellan Göran Persson och Örebro universitet/universitetssjukhus

Denna artikel infördes i Miljömagasinet nr 8/2005

Ingress: Miljödirektören, Greger Holmgren, i Helsingborg har i MM den 11 februari 2005 bemött en förtvivlad hyresgäst, Börje Wigström, som sakta håller på att förintas i sin sjuka lägenhet i Helsingborg. I dagarna har Göran Persson utnämnts till hedersdoktor i medicin vid Örebro universitet. Jag ser en klar symbios, dvs. inbördes nytta för båda parter. Statsministern negligerar alla varningsflaggor för vad ”sjuka hus” förorsakar människor i lidande och universitetet gör allt för att manipulera sanningen.

Treblinka, Auschwitz, Belsen….. orden från Olof Palmes berömda tal ljuder i mitt huvud. Förintelselägren, dit offren fördes för att gasas ihjäl. Det är hemska påminnelser om mänsklighetens värsta tillkortakommanden. Främst dödades grupper som ansågs
”mindervärdiga” och olönsamma.

Jämförelsen med dagens ”sjuka hus” är kanske något haltande men skillnaden är inte stor. I stället för att gå en välplanerad förintelse tillmötes på kort tid ger våra nuvarande ”förintelseläger” ett långt lidande, som drabbar de boende urskillningslöst och leder till ett livslångt lidande med för tidig död. Människornas förtvivlade rop på hjälp negligeras med förnedrande omdömen från de mest inflytelserika läkarna om att det bara är tillitsbrist och inbillning. Ingen verklig sjukdom alltså! Dessa läkare är nutidens ”bödlar”!

Reflektioner kring Greger Holmgrens bemötande

Miljödirektörens bemötande är förståligt men totalt oacceptabelt. Förståligt därför att stora värden står på spel för kommunmedborgarna. Det skulle så klart vara en ekonomisk katastrof för kommunen om alla sjuka lägenheter skulle rivas. Erfarenheten från andra sanerade områden är inte goda. Jag kan inte på rak arm vittna om att någon sanering lyckats. Det är säkert bara en tidsfråga innan Moderna museet åter står i fokus för att det fortfarande är ”sjukt”.

Men det är oacceptabelt att Holmgren framhärdar i att förtiga de odiskutabla sanningar som genom åren framförts av Wigström. Ord står inte mot ord! Det är ju annars en klassisk metod att undvika den obehagliga sanningen. Det är dock inte min sak att i detalj gå in på parternas påståenden om faktafel, beskyllningar mot tjänstemän mm. Jag har granskat väldigt många fakta och måste dra slutsatsen att miljökontoret och fastighetsägaren tyvärr gör allt för att inte tillstå de problem som finns och att via rättssystemet förhala handläggningen.

Det är särskilt stötande att behöva bevittna hur en ny hyresgäst inte får veta att lägenheten blivit ledig för att den förre hyresgästen blivit sjuk av densamma. Följden har då blivit att även den nye hyresgästen blivit sjuk. Detta är cyniskt och förfarandet är förfärande lika resultatet av vistelsen i gaskamrarna. De nya offren dog också. På samma sätt ignorerar Holmgrens medarbetare att uppmätta referenskoncentrationer överskrides med multiplar av tio.

Holmgren stöder sig på att en miljömedicinsk undersökning har genomförts. Så långt är allt väl. Men Kjell Andersson vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Örebro universitetssjukhus är inte trovärdig. Han har aldrig tillstått att det finns något samband mellan den sjuka lägenheten eller skolan och de människor som vistas där! För övrigt är hans chef, Göran Stridh, disputerad kemist och gästprofessor vid MNT-fakulteten (medicin, natur och teknik) vid Örebro universitetet. Kopplingen mellan universitetet och landstingets universitetssjukhus är uppenbar.

För att läsarna skall förstå och själva kunna bedöma Kjell Anderssons trovärdighet tar jag mig friheten att sammanställa hans CV.


Kjell Anderssons CV

Överläkare och civilingenjör vid sektionen för väg- och vattenbyggnad vid Chalmers. Enligt sjukhusdirektören Tore Öberg tillhör KA och GS några av landets mest anlitade experter inom det s.k. sjuka-hus-området. De har under åren anlitats i en rad nationella projekt som bedrivits med BFR (numera Formas) som huvudman t ex utredningen kring flytspackelproblematiken (1980-82) och Dalenutredningen (1988-90). Vidare har de varit inkopplade på problemen i Hammarby Sjöstad och Moderna museet med Arkitekturmuseet.

I nr 11/2004 av MM har jag beskrivit KA:s medverkan i dessa projekt. Det hade varit mycket framsynt av KA att redan 1980 ha insett att flytspackelanvändningen hade kommit in i en återvändsgränd. Det gjorde jag! Då hade det inte behövts någon Dalenutredning och man hade inte behövt dölja att saneringen inte lyckats. Polishuset i Kalmar är ytterligare ett exempel på KA:s tillkortakommanden.

I Åkarpskolan gjorde KA en skriftlig enkät, den s.k. Örebroenkäten, före saneringen och kunde då konstatera att problemen var helt jämförbara med en skola i Nora, som inte hade några problem, varför det inte var nödvändigt att sanera skolan. Epidemiologiska studier visar idag att antalet cancerfall med dödlig utgång och övriga sjukdomar är klart överrepresenterade. När KA långt senare konfronterades med en av alla förgrymmade föräldrar, Marita Nilsson, erkände han att skolan var väldigt skadad och förutsatte att den var riven! Men det var den inte för KA hade ju intygat att det inte var några problem!

Vad beträffar Dalhem och de två andra områdena så tycks KA ha satt kronan på verket. Eller är det bara toppen på isberget? Jag citerar KA: s utlåtande ”att hälsotillståndet inte är särskilt gott bland de omkring 6500 boende är alldeles klart. 30 procent uppger att de lider av trötthet, 20 procent är tunga i huvudet eller har huvudvärk och nästan 20 procent har någon form av problem ned slemhinnorna, men samtidigt är det bara 5 procent som kopplar besvären till bostaden”.

Den här gången gick det inte med bästa vilja i världen att jämföra med skolan i Nora. Men det var ju lätt att hänvisa till att det bara var 5 procent som kopplade besvären till bostaden. Hur skall de stackars hyresgästerna kunna förstå detta? Det är ju läkarens uppgift att se sammanhangen!

För mig som ingenjör är det självklart att den som drabbats av ohälsa, som kan förmodas härröra från det sjuka huset, under vetenskapliga former testas före evakuering till annat boende, efter några veckor i ett friskt hus och slutligen efter återvändande till sin ursprungliga miljö! KA har på det bestämdaste tagit avstånd från detta förfaringssätt. Det skulle ju leda till att sambandet inte kunde förtigas!  

KA har vidare ingen självinsikt. Han och Göran Stridh var med och förlorade i en uppmärksammad dom i Miljödomstolen den 16 april 2002 (Miljööverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd) utan att kunna ta till sig vad domen innebar. En hyresgäst i Sollentunahem fick rätt i att det fanns ett samband mellan hennes sjukdom och hennes sjuka lägenhet grundat på försiktighetsprincipen. Trots att cirka 75 procent av hyresgästerna är drabbade i samma hus hade KA mage att påstå i rätten att det bara var käranden som påstod att hon var sjuk av sin lägenhet.

Konklusioner

MNT-fakulteten för medicin, natur och teknik vid Örebro universitet skulle kunna utgöra en utmärkt plattform för att komma tillrätta med sjuka-hus-problematiken. Det är många komplicerade samband som måste belysas förutsättningslöst. Tyvärr saknar universitetet de öppna personligheter som behövs för att nå framgång och inte har den nye hedersdoktorn heller den rätta inställningen till problemet som gör att han har något att tillföra.

Älgö den 12 februari 2005
Hans Lönn



 


Ingress: Miljödirektören, Greger Holmgren, i Helsingborg har i MM den 11 februari 2005 bemött en förtvivlad hyresgäst, Börje Wigström, som sakta håller på att förintas i sin sjuka lägenhet i Helsingborg. I dagarna har Göran Persson utnämnts till hedersdoktor i medicin vid Örebro universitet. Jag ser en klar symbios, dvs. inbördes nytta för båda parter. Statsministern negligerar alla varningsflaggor för vad ”sjuka hus” förorsakar människor i lidande och universitetet gör allt för att manipulera sanningen.

Treblinka, Auschwitz, Belsen….. orden från Olof Palmes berömda tal ljuder i mitt huvud. Förintelselägren, dit offren fördes för att gasas ihjäl. Det är hemska påminnelser om mänsklighetens värsta tillkortakommanden. Främst dödades grupper som ansågs
”mindervärdiga” och olönsamma.

Jämförelsen med dagens ”sjuka hus” är kanske något haltande men skillnaden är inte stor. I stället för att gå en välplanerad förintelse tillmötes på kort tid ger våra nuvarande ”förintelseläger” ett långt lidande, som drabbar de boende urskillningslöst och leder till ett livslångt lidande med för tidig död. Människornas förtvivlade rop på hjälp negligeras med förnedrande omdömen från de mest inflytelserika läkarna om att det bara är tillitsbrist och inbillning. Ingen verklig sjukdom alltså! Dessa läkare är nutidens ”bödlar”!

Reflektioner kring Greger Holmgrens bemötande

Miljödirektörens bemötande är förståligt men totalt oacceptabelt. Förståligt därför att stora värden står på spel för kommunmedborgarna. Det skulle så klart vara en ekonomisk katastrof för kommunen om alla sjuka lägenheter skulle rivas. Erfarenheten från andra sanerade områden är inte goda. Jag kan inte på rak arm vittna om att någon sanering lyckats. Det är säkert bara en tidsfråga innan Moderna museet åter står i fokus för att det fortfarande är ”sjukt”.

Men det är oacceptabelt att Holmgren framhärdar i att förtiga de odiskutabla sanningar som genom åren framförts av Wigström. Ord står inte mot ord! Det är ju annars en klassisk metod att undvika den obehagliga sanningen. Det är dock inte min sak att i detalj gå in på parternas påståenden om faktafel, beskyllningar mot tjänstemän mm. Jag har granskat väldigt många fakta och måste dra slutsatsen att miljökontoret och fastighetsägaren tyvärr gör allt för att inte tillstå de problem som finns och att via rättssystemet förhala handläggningen.

Det är särskilt stötande att behöva bevittna hur en ny hyresgäst inte får veta att lägenheten blivit ledig för att den förre hyresgästen blivit sjuk av densamma. Följden har då blivit att även den nye hyresgästen blivit sjuk. Detta är cyniskt och förfarandet är förfärande lika resultatet av vistelsen i gaskamrarna. De nya offren dog också. På samma sätt ignorerar Holmgrens medarbetare att uppmätta referenskoncentrationer överskrides med multiplar av tio.

Holmgren stöder sig på att en miljömedicinsk undersökning har genomförts. Så långt är allt väl. Men Kjell Andersson vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken vid Örebro universitetssjukhus är inte trovärdig. Han har aldrig tillstått att det finns något samband mellan den sjuka lägenheten eller skolan och de människor som vistas där! För övrigt är hans chef, Göran Stridh, disputerad kemist och gästprofessor vid MNT-fakulteten (medicin, natur och teknik) vid Örebro universitetet. Kopplingen mellan universitetet och landstingets universitetssjukhus är uppenbar.

För att läsarna skall förstå och själva kunna bedöma Kjell Anderssons trovärdighet tar jag mig friheten att sammanställa hans CV.


Kjell Anderssons CV

Överläkare och civilingenjör vid sektionen för väg- och vattenbyggnad vid Chalmers. Enligt sjukhusdirektören Tore Öberg tillhör KA och GS några av landets mest anlitade experter inom det s.k. sjuka-hus-området. De har under åren anlitats i en rad nationella projekt som bedrivits med BFR (numera Formas) som huvudman t ex utredningen kring flytspackelproblematiken (1980-82) och Dalenutredningen (1988-90). Vidare har de varit inkopplade på problemen i Hammarby Sjöstad och Moderna museet med Arkitekturmuseet.

I nr 11/2004 av MM har jag beskrivit KA:s medverkan i dessa projekt. Det hade varit mycket framsynt av KA att redan 1980 ha insett att flytspackelanvändningen hade kommit in i en återvändsgränd. Det gjorde jag! Då hade det inte behövts någon Dalenutredning och man hade inte behövt dölja att saneringen inte lyckats. Polishuset i Kalmar är ytterligare ett exempel på KA:s tillkortakommanden.

I Åkarpskolan gjorde KA en skriftlig enkät, den s.k. Örebroenkäten, före saneringen och kunde då konstatera att problemen var helt jämförbara med en skola i Nora, som inte hade några problem, varför det inte var nödvändigt att sanera skolan. Epidemiologiska studier visar idag att antalet cancerfall med dödlig utgång och övriga sjukdomar är klart överrepresenterade. När KA långt senare konfronterades med en av alla förgrymmade föräldrar, Marita Nilsson, erkände han att skolan var väldigt skadad och förutsatte att den var riven! Men det var den inte för KA hade ju intygat att det inte var några problem!

Vad beträffar Dalhem och de två andra områdena så tycks KA ha satt kronan på verket. Eller är det bara toppen på isberget? Jag citerar KA: s utlåtande ”att hälsotillståndet inte är särskilt gott bland de omkring 6500 boende är alldeles klart. 30 procent uppger att de lider av trötthet, 20 procent är tunga i huvudet eller har huvudvärk och nästan 20 procent har någon form av problem ned slemhinnorna, men samtidigt är det bara 5 procent som kopplar besvären till bostaden”.

Den här gången gick det inte med bästa vilja i världen att jämföra med skolan i Nora. Men det var ju lätt att hänvisa till att det bara var 5 procent som kopplade besvären till bostaden. Hur skall de stackars hyresgästerna kunna förstå detta? Det är ju läkarens uppgift att se sammanhangen!

För mig som ingenjör är det självklart att den som drabbats av ohälsa, som kan förmodas härröra från det sjuka huset, under vetenskapliga former testas före evakuering till annat boende, efter några veckor i ett friskt hus och slutligen efter återvändande till sin ursprungliga miljö! KA har på det bestämdaste tagit avstånd från detta förfaringssätt. Det skulle ju leda till att sambandet inte kunde förtigas!  

KA har vidare ingen självinsikt. Han och Göran Stridh var med och förlorade i en uppmärksammad dom i Miljödomstolen den 16 april 2002 (Miljööverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd) utan att kunna ta till sig vad domen innebar. En hyresgäst i Sollentunahem fick rätt i att det fanns ett samband mellan hennes sjukdom och hennes sjuka lägenhet grundat på försiktighetsprincipen. Trots att cirka 75 procent av hyresgästerna är drabbade i samma hus hade KA mage att påstå i rätten att det bara var käranden som påstod att hon var sjuk av sin lägenhet.

Konklusioner

MNT-fakulteten för medicin, natur och teknik vid Örebro universitet skulle kunna utgöra en utmärkt plattform för att komma tillrätta med sjuka-hus-problematiken. Det är många komplicerade samband som måste belysas förutsättningslöst. Tyvärr saknar universitetet de öppna personligheter som behövs för att nå framgång och inte har den nye hedersdoktorn heller den rätta inställningen till problemet som gör att han har något att tillföra.

Älgö den 12 februari 2005
Hans Lönn

Kommentera och/eller betygsätt:


Skriv in de tecken du ser ovan i fältet nedan:


Kommentar: (Alla fält är valfria att fylla i.)

(5 är bästa betyg)
Ditt namn:

E-mail: (Visas ej på hemsidan.)


2008-07-25 08:42  Betyg: 5
Hej Hans, det här är klockrent, något av det bästa du har skrivit.

Tillbaka