Det kriminella rättsväsendet i SverigeRättsväsendet i Sverige är ett grovmaskigt nät av olika instanser som de skyldiga lätt slipper igenom. Det utgöres inte bara av polisen, åklagare och domstolar. Även kommuner, myndigheter och advokater skall se till att rättvisa skippas och att samhället följer de lagar som stiftats. Men även media sviker. TV och de stora tidningarna hänvisar till att det är för svårt att få fram fakta så man är inte intresserade!Det tycks vara sällsynt svårt att fånga några skyldiga när det blir frågan om miljömål. Trots att ”försiktighetsprincipen” skall tillämpas så görs det sällan. Men när Miljödomstolen dömt till den skadelidandes fördel så tar domstolen inte ställning i skadeståndsfrågan. Även om det inte är kriminellt att en ny process måste föras så är det dock ytterligt otillfredsställande att ett rättssystem fungerar så dåligt att fyra år efter domen så har fortfarande inte något skadestånd utbetalats. Jag tänker nu framförallt på Marie-Louise Lagerlunds mål mot Sollentunahem, som det finns artiklar om på hemsidan. Jag tänker däremot ta upp, ett av många exempel, på att den provocerande rubriken inte saknar täckning. Men först ett litet påpekande om att fortfarande har arbetarna på ”asbetsfabriken” i Lomma inte efter 25 år fått en rimlig ersättning för de enorma skador som de åsamkats. Snart är alla döda! Detta är kriminellt! Men brottsligheten lever vidare. Alla berörda instanser har hittills gjort allt för att dölja det faktum att en familj med två barn blev sjuka av sin bostadsmiljö på Gåshaga Brygga. Det fanns därför all anledning att fråga sig varför! Detaljplanen föreskrev att marken skulle saneras från alla miljögifter när den skulle bebyggas med bostäder. NCC såg inte någon anledning till att inte bygga utan sanering och bjöd över Skanska. Hittills kanske NCC tycker att man varit smarta som byggt eftersom de fortfarande har klarat sig från påföljder genom att tillsynsmyndigheten, Lidingö stad, uppenbart ljuger om att NCC sanerat marken. Professorn i miljörätt, Staffan Westerlund, har uttalat sig om att bygglovet inte är giltigt eftersom man inte sanerat marken och föroreningarna bevisligen finns kvar. Hur kan det då komma sig att en fd hyresgäst inte nått någon framgång? För även om Lidingö stad genom sin tillsynsmyndighet är kriminella så kan väl hon anlita en advokat som för hennes talan och andra myndigheter är ju satta att bevaka att lagarna följs. Därför följer nu en liten exposé över rättsväsendets ruttenhet. Först advokaten, Björn Feijen.Ett uppdragsavtal skrivs i maj 2005. Vid en eventuell tvist om arvode skall Advokatsamfundets § 33 gälla som innebär att deras skiljenämnd skall granska ärendet. Detta visar sig vara en direkt lögn eftersom paragrafen upphörde att användas 2001. Trots att ärendet är mycket brådskande eftersom Sophia sitter i ett hus som hon blir sjuk av så händer ingenting. I juli föreligger ett första utkast. I september är ett andra utkast till stämningsansökan till Miljödomstolen klart som skall kunna lämnas in omgående. Först 27 december lämnas stämningsansökan in efter upprepade påtryckningar. Stämningen sker på Hyreslagen trots att Sophia ville använda sig av MB! Den lämnas in till fel domstol varför ärendet ytterligare försenas Tingsrätten begär kompletterande upplysningar angående skadeståndet genom att man önskar en inventarielista på allt som förstörts. Feijen väntar till sista januari med att lämna in kompletteringen dock utan att lämna in inventarielistan utan han lämnar endast in ett brev där han sänker skadeståndskravet till halva beloppet. På miljöåklagarens inrådan avbryts samarbetet i februari 2006. Enligt åklagaren tog inte advokaten tillvara på hennes intressen. Vid kontakt med ny advokat visade det sig att Feijen tagit ut hela rättsskyddet från Länsförsäkringar på 112 000 kr, utan att meddela henne eller skicka en kopia på faktureringen. Han betalade inte heller de utredningar som Svante Nygård eller Tony Kronevi gjort på uppmaning av Feijen. I maj stämmer Feijen familjen på i utebliven betalning. Jag undrar vilka hot eller löften som Feijen fått från NCC för att på detta skamliga sätt fördröja målet? Miljö- och stadsbyggnad och därmed tillsynsmyndigheten i Lidingö stad.I juni 2005 lämnar familjen in en anmälan till tillsynsmyndigheten med begäran om att ta nya markprover. Den dåvarande chefen, Christina Pauck, gav omgående besked om att de inte skulle spendera några pengar på markprover trots familjens hälsobesvär. I juli 2005 medger Thomas Ragnell på tillsynsmyndigheten att han inte ansett området lämpligt för bebyggelse vid ett telefonsamtal med Louise Ideström hos Björn Feijen. Trots att marken ej sanerats ansåg han att den sanerats. Under juni och juli görs framställningar till staden och NCC om att familjen skall få en ersättningslägenhet. NCC vägrar och staden vill inte tillämpa försiktighetsprincipen i MB trots att det bl.a. uppmätts bensinångor i bostaden. I november tar så staden upp ärendet om ersättningsbostad när hyresförhållandet upphört! Man hade haft möjlighet att ta upp ärendet både den 30 augusti och den 10 oktober men väntade medvetet! Enligt dem hade familjens ohälsa uppstått av andra orsaker utan att nämna vilka. De ansåg att NCC gjort alla erforderliga undersökningar i bostaden, trots att de inte gjort en enda undersökning som godkänns av Socialstyrelsen som underlag för hälsoriskbedömning. Trots flera ytterligare skrivelser därefter framhärdar man i att det inte finns något samband mellan familjens hälsobesvär och den kontaminerade marken. Jag var själv med på ett möte på våren 2006 när den tillförordnade chefen för Miljö- & Stadsbyggnadskontoret, Åsa Heribertsson, frankt förklarade att det var hennes subjektiva bedömning att marken inte hade sanerats. När jag då krävde att få ta del av de handlingar som visade att marken sanerats så fick jag beskedet att vi fått ta del av alla handlingar. Av dessa framgår i så fall entydigt att marken ej sanerats. Varför vägrar tillsynsmyndigheten att polisanmäla NCC när man definitivt begått ett brott i samband med att förnyade markprover togs i april och maj 2007? Brottet enligt MB består i att NCC väntat i 4.5 månader med att anmäla resultatet av analyserna. Länsstyrelsen i Stockholms län.Familjen överklagar omgående Lidingö stads beslut att inte bevilja dem en ersättningslägenhet. Länsstyrelsen gör ingenting. Först i september 2006, efter flera påtryckningar och förfrågningar, får Sophia framlägga fakta med hjälp av Tony Kronevi. I oktober kommer så Länsstyrelsens beslut. Hon är inte sakägare eftersom hon inte längre bor i lägenheten! Om detta inte är brottsligt så visar det i alla fall att man saknar känsla för rent spel. Det kunde man ju ha meddelat efter en vecka eftersom det ju var totalt orimligt att familjen skulle bo kvar i lägenheten för att bli ändå sjukare. Hon var så klart tvungen att evakuera familjen akut den sista juli 2005. Sonen hade hög feber, svullen lymfkörtel och trombocytopeni – en blodförändring som kan bero på exponering för kemikalier. Dessutom hade hela familjen sår på hornhinnorna. Våra myndigheter hade väl helst sett att familjen dött på plats för att visa att det var någon fara. Döda tunnor skramlar inte alls som bekant. Därefter hade det varit lätt att förneka att det inte fanns några samband med det sjuka huset och/eller marken. Polisen.Den 9 februari 2007 gör hon en väl grundad polisanmälan mot NCC för
Efter en månad kommer ett meddelande om att åklagaren inte tänker pröva ärendet. Den 19 juni lämnas en begäran om överprövning in, med hänsyn till att ytterligare information framkommit, avseende även miljöfarlig kemikaliehantering, försvårande av miljökontroll och brott mot bokförings- och insiderlagen. Vid förfrågan om ärendet i juli hittar ingen på åklagarmyndigheten överprövningen! I juli framkommer det att ärendet ”lottats” (?) på en åklagare som bara jobbar halvtid och att han inte hunnit se på ärendet eller skickat det vidare till rätt instans för överprövning! I september överlämnas ärendet efter ytterligare påtryckningar till åklagaren i Malmö. Den 13 december lämnar åklagaren i Malmö beslut om att förundersökning skall inledas. Skall detta bli en början på att rättvisa trots allt skippas till slut? NCCDet framgår på så många andra ställen på denna hemsida att NCC tar till vilka medel som helst för att inte ta sitt ansvar. Jag vill bara lägga på ytterligare ett exempel på hur man dribblar med fakta. De nya markproverna, som togs i april, togs inte på hela området utan bara runt en byggnad på ett 1200 kvm stort område som man tidigare inte tagit prover på. Självklart hoppades man att det området inte skulle vara förorenat. En typisk NCC-åtgärd är också att man inte lämnade ut resultaten förrän alla bostäder var sålda. VARNING!Våra kriminella myndigheter tar på sig ett ofattbart ansvar genom det manipulativa beteendet. Men tyvärr så vet vi ju alla att de enskilda tjänstemännen alltid klarar sig. De kan sitta i godan ro och ägna sig åt övergrepp på människorna. För faktum kvarstår marken på Gåshaga Brygga är allvarligt förorenad. Om Du tar del av följande fakta förstår Du allvaret!
Ämnen uppmätta på Gåshaga Brygga april och maj 2006
Och glöm inte bort att fyra internationella studier visar att, de som bott på liknande områden, alla har flerdubbel cancerfrekvens oavsett om studien gjorts i USA, Italien eller Finland! Åre den 12 december 2006 Hans Lönn
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||