KTH har slagit världsrekordet i suboptimering!Jag tror knappt mina ögon när jag får syn på en artikel i energi&miljö nr 11/2008. Och inte kan jag ta det för en norgehistoria heller, även om doktoranden tycks vara från Norge så är det ju KTH som främjar forskningen genom att den görs därstädes, eller?Doktoranden, Jonn Are Myhren, har påtagit sig att påvisa hur inneklimatet och energianvändningen blir bäst om man använder sig av lågtemperatursystem. Ordagrant står det i artikeln:”Efterfrågan på effektiva, miljövänliga värmesystem har bidragit till utvecklingen av vattenburna värmesystem, särskilt anpassade till värmepumpar och fjärrvärme”. Vad nu då? Doktoranden blandar äpplen och päron. Det skulle kanske kunna gälla för värmepumpar för då vet ju alla som kan termodynamikens lagar att värmefaktorn blir högre för värmepumpen om kondenseringstemperaturen är lägre. Men det har ju ingenting att göra med fjärrvärme. Mig veterligt finns det inte ett fjärrvärmesystem i Sverige som klarar sig med spillvärme med så låg temperatur att det skulle vara jämförbart! ”Dessa värmesystem tillåter lägre temperatur på vattnet med samma värmeåtergivning (lämplig översättning är: värmeavgivning) som traditionella system, vilket kan ge energibesparingar inom uppvärmning och värmedistribution”. Det finns bara en sak som talar för att detta påstående skulle vara rätt. Det kommer från en teknisk högskola, som inte på något sätt har förstått att suboptimeringar aldrig leder till en optimal lösning på hela problemet. För det är ju självklart att om den teoretiska världen inte sträcker sig längre än till värmefaktorn på en värmepump så är det rätt! ”Däremot bekräftades delvis påståendena att värmesystem med låg eller medellåg vattentemperatur kan skapa stabilare och bättre förhållanden för termisk komfort än traditionella värmesystem med små högtemperaturradiatorer”. WHAU, vad är detta? Tror doktoranden att det finns ”små högtemperaturradiatorer? Av tabell 1 framgår att temperaturen för dessa är 67 grader! Några sådana konstruktioner finns överhuvudtaget inte. Det är en fundamental missuppfattning om hur lågflödessystem och därmed högtemperatursystem är konstruerade. Moderna system är konstruerade som 55/45-system. Därmed är de tillräckligt överdimensionerade så att de går att göra om till lågflödessystem, 80/40, 75/35 eller i extrema fall 80/30-system! Detta är en sensation! Har alla bromsklossarna totalt missuppfattat vad ett lågflödessystem är för något? Kan det vara så enkelt att man inte ens kunnat inhämta rätt information om hur ett lågflödessystem konstrueras? Så konstigt, lågflödessystem har ju i alla fall funnits i ca 35 år! I vilket fall som helst öppnar det här upp för en helt ny dialog! Vad blir följden av lågtemperatursystem med ännu lägre temperaturer?Nu är ju verkligheten litet mer komplicerad, som bekant! Radiatorerna måste bli större, rören till radiatorerna måste bli större, stamregleringsventilerna måste finnas kvar, fallförlusterna i rören kommer att öka eftersom vattenhastigheten kommer att öka liksom oljudet av för stora tryck över ventilerna, cirkulationspumparna måste göras ändå större, det går inte att räkna ut förinställningsvärdena för mer än 30 lägenheter (Det bekräftade professor em. Tor-Göran Malmström för mig 1990) utan man måste bara gissa förinställningsvärdena och sedan springa runt och efterjustera tills man ger upp (Det är ju anledningen till att jag har kunnat leva på att injustera befintliga värmesystem i 25 år!), p-banden kommer att öka för termostatventilerna så att inomhustemperaturen kommer att variera mera. Detta faktum är tvärtemot vad som står i den bedrövliga artikeln litet längre ner! Ja, det var en liten kavalkad av saker som komplicerar verkligheten. Jag kunde ju också ha nämnt att man kunde ha fortsatt att forska på att ha en cirkulationspump på varje radiator mm. Men det får räcka nu! ”Sjuka hussyndrom (SBS), som utan tvekan går att knyta till otillräcklig ventilation och fukt, ökar ständigt i våra täta och välisolerade hus”. Vilket förenklat dravel! Förvisso är ventilationen också en bov i dramat men problemet är ju mera relaterat till att vi bygger fel och använder material som innehåller gifter. Men det kan ju inte gärna komma något gott från KTH, som tidigare höll sig med en professor i Byggteknik, Gudni Jóhannesson, som vid en diskussion om varför mineralull kan vara farligt kommenterade att det är farligt om man äter den också! ”Målet för nästa del av projektet är att gå vidare till energianalyser av hela byggnader etcetera,etcetera…”. Så bra att man nu ännu än gång har identifierat nödvändig forskning. Det beklagliga är bara att den inte behövs för det finns trots allt några människor sysselsatta i branschen som kan det sedan 25 år tillbaka. Och det mest skrämmande är att när ”den här futuristiska forskningen” är klar så kommer man ändå inte att ha de kunskaper som vi redan har. Varför skulle annars all idiotisk forskning som nu pågått i decennier inte ha lett till någonting. Den nye rektorn på KTH sitter nog som vanligt i sitt svinkalla rum på vintern och undrar om han skall byta till större radiatorer! Åre den 2 januari 2009 Hans Lönn
|