Ingenting ont som inte har något gott med sig, eller?

Jag har tidigare direkt drivit med en forskning på KTH om hur man skall ta fram vattenburna system med ändå lägre framledningstemperaturer än 45 grader.

Artikeln heter logiskt, ”KTH har slagit världsrekordet i suboptimering”.
Ingenting har förändrats i min uppfattning om hur galet det är med en sådan forskning. Men i  energi&miljö nr 3/12 redovisas en intressant fortsättning på forskningen. Den har följdriktigt inriktats på hur man skall få ut så hög effektavgivning som möjligt från en radiator.

Helt enligt termodynamikens lagar blir värmeöverföringen effektivare ju närmare kall luft kommer in på värmeavgivande ytor. Det ger då ytterligare ett utomordentligt bevis för att Lennart Wetterstads innovation med tilluftsradiatorn var rätt tänkt.

Men nu är forskningsinriktningen fel igen. Vid nybyggnationen, som utgör mindre än en (1) procent av fastighetsbeståndet, är det lätt att fixa både det ena och det andra. Problemet är ju vad man skall göra med den befintliga bebyggelsen.

Och nu äntligen till det goda! Jo, man konstaterade att man måste höja genomsnittstemperaturen från 35 till 42 grader för att få samma komforttemperatur i rummet om man gick från en tilluftsradiator till en konventionell radiator!

Är du med? Det betyder ju att lågflödesmetoden fått ytterligare en fördel förutom de 6 utvärderade kriterierna som framgår av Stefan Peterssons lic.avhandling.
 
Det här leder mig osökt in på hur rågummit kom till en gång i tiden. Det är inte alltid som forskningen ger det som man förväntade sig men det är ju kul att den ger något nytt i alla fall.

Och ytterligare en ros kan delas ut till energi&miljö som är så framsynta att man publicerar så viktiga artiklar.

Harstad den 16 september 2012

Hans Lönn  

Kommentera och/eller betygsätt:


Skriv in de tecken du ser ovan i fältet nedan:


Kommentar: (Alla fält är valfria att fylla i.)

(5 är bästa betyg)
Ditt namn:

E-mail: (Visas ej på hemsidan.)

Tillbaka